Intracellulär vätska drivs ut ur cellerna pga den höga osmolaliteten i extracellulärvätskan (vilken i sin tur beror på stora vätskeförluster, t ex diarre´, men samma sak händer vid diabetes med hyperglykemi och ketoacidos).

Hjärnans celler får då en låg vätskehalt och hög Na-koncentration, och för att motverka ytterligare intracellulär vätskeförlust produceras "idiogena" osmotiskt aktiva protein – i första hand taurin.

När rehydrering startar sänker vi osmolaliteten extracellulärt och vätska går in i cellerna igen. I hjärnans celler kan det då vid snabb rehydrering bli en överkompensation av vätska intracellulärt med hjärnödem som konsekvens.

Eftersom man idag i Sverige alltid kan få svar på elektrolytvärden akut (via syrabasapparat) startar man rehydrering direkt (vid hyperton dehydrering) med:

Initial rehydrering: 5% Glukoslösning med 30 mmol Na och 40mmol K/1000ml. (ofta K-förluster vid diarre´) 4 ml/kg/tim i fyra timmar. (Detta står formulerat på olika sätt i olika böcker, men om man räknar efter blir det nästan samma ml/tim vilket beräkningssätt man än använder)

Byt därefter till:

Glukos 25mg/ml

Na 70mmol/1000ml

Inget K.

eller

Glukos 25mg/ml

Na 73,5mmol/1000 ml

K 2 mmol/ml

motsvarande högdosalternativet fördelat på 20 timmar

Följ elektrolytvärdena.

Följande 12 timmar (för att få totalt 36 timmars redhydreringstid) ges infusion motsvarande högdosalternativet. Tillägg för stora förluster.

Om du befinner dig på ett sjukhus där du inte kan få akutsvar på syrabas med elektrolyter startar man rehydreringen med Rehydrex.

Katarina Strand Brodd 2006